Park Hotell

Från: Luleå  

Park Hotell har släppt EP:n The Guest Who Stayed Forever (2007) och albumet Free For Friends (2008) med hjälp av BD Pop. Det senare producerades av Jari Haapalainen (Ed Harcourt, Eldkvarn, Laakso m.fl.) och innehöll gästsång från systrarna i Taxi! Taxi!

Park Hotell är:
Christian Ramirez / Sång, gitarr
Jonas Teglund / Gitarr
Petter Granberg / Bas
Mikael Yvesand / Trummor

 

Norrut. Det är sport och industri och önskar man hålla på med annat så ses man i allmänhet som bög och/eller kommunist. Som om det vore nåt fel med nåt av det. Det är hell on earth.
Det är lätt man vill därifrån då. På något sätt. Antingen drar man, rent fysiskt, eller så lär man sig ta en smäll nu och då och spelar popmusik som om livet hängde på det.
Innan man kommit så långt har man försökt anpassa sig till skitsamhället och dess värderingar. Så man tål kyla och att det blåser kring skallen, bildligt såväl som bokstavligt, bekommer en inte. Man kan köa i timmar. Man kan dricka hur mycket öl som helst. Man kan slåss. Man spelar sin pop sjukt hårt och högt, med hopp om att häcklarna ska spy av volymen.

Förstår ni? Det finns inget smart jämfört med det smarta man finner på universiteten. Det är smart, men bara i jämförelse med alla dumjävlar man konfronteras med dagligen och överallt. De som kan svetsa och heja på hockeylag och vill döda alla som gör något annat. Och det är hårt och det är högt och man är lite oberäknelig, rädd att någon ska slå en så man slår först.

Man blir snygg, man blir grym på gitarr, man lär sig sjunga och man lär sig att stå för det.

Och man märker efter ett tag att, fan, jag är inte ensam. Det finns några som känner likadant, några gillar det, dansar där man spelar, några som också hatar livet här och känner sig hatade.

Och så blir det plötsligt, hur ska man säga, roligt. Allvarligt. Roligt på allvar.
Det blir lite fler låtar, bättre och bättre. Man vågar sig på en ballad och en till.
Fast mest är det euforisk pop på högsta volym: gitarrer, bas, trummor och himmelsk sång som liksom svävar ovanpå. Med ett enormt självförtroende utmanar den idioterna på slagsmål. Eller så är den olyckligt kär eller kåt, precis som alla andra.

Det här är ett geografiskt fenomen. Norrut i hela världen är den här musiken ett faktum. Hamburg, Manchester, Boston, Sydney. Inte så musklig jämfört med den genomsnittliga hårdrocken, men snabb och vältrimmad.
Det här är Luleå, det här är Park Hotell.

 

 

Park Hotell has released the EP ”The Guest Who Stayed Forever” and the album ”Free For Friends” with support from BD Pop. The latter was produced by Jari Haapalainen (Ed Harcourt, The Bear Quartet) and featured guest vocals from Taxi! Taxi!

Park Hotell is:
Christian Ramirez / Vocals, guitar
Jonas Teglund / Guitar
Petter Granberg / Bass
Mikael Yvesand / Drums

 

The North. It’s sports and industries and if you wish to spend your time elsewhere you’re commonly viewed as either a fag or a communist – possibly both.. As if it was something wrong with that. It’s hell on earth.

It’s easy to want to get out out there. Somehow. You either get out, physically, or you learn to take shit and play pop music as if your life depended on it. Before you’ve even gotten that far you’ve tried to adapt to society and its fucked-up values. You can handle the cold. The winds whistling around your head, literally and metaphorically, don’t bother you anymore. You can wait in line for hours. Drink any amount of beers. You can fight. You play your pop music – hard and loud – hoping the volume will make the hecklers throw up.

You get it? There’s nothing smart compared to the smart things you find in the universities. That’s smart, but only compared to the idiots you face everywhere, on a daily basis. Those who can weld, support hockey teams and feel the need to kill anyone who does something else. And it’s hard and it’s loud and you’re a little erratic, so scared that someone will hit you that you hit them first.

You get looks, you learn your guitar, you learn how to sing and how to deal with it.

After a while you notice that, hell, I’m not alone. There’s people who feel the same way. Some like it. They dance where you’re playing, hate their life here and feel as hated.

And then it’s suddenly, what’s the word… Fun. Serious. Fun for real. Some more songs, better and better. The guts to play a ballad. Perhaps one more. But mostly euphoric pop, as loud as it gets: guitars, bass, drums and heavenly vocals, sort of soaring on top. With its obstinate confidence it challenges the idiots to a fight. Or it’s miserably in love, trying to get laid, just like everyone else.

This is a geographic phenomenon. Up-north, all over the world, this music is what’s there. Hamburg, Manchester, Boston, Sydney. Without the muscles of your average heavy metal, but with speed. Well-adjusted. This is Luleå. This is Park Hotell.

 

Releaser

Free For FriendsThe guest who stayed forever EPThe Sound of Luleå

På Webben

Park Hotell Facebook