“Jag bär mina berg, till bilen bältet på. Jag bär mina berg, fikar i solen.”
Vi bär alla något, men bergen ser olika ut. I Vera Vinters nya singel Jag bär mina berg ligger de gömda i vardagens små stunder: i kaffemuggen som ångar i solen, i cykeln som kämpar uppför backen, i hjärtat som rusar när vinden tar tag.
Och där finns också törsten och lockelsen: “Vi bär våra berg, går ut på krogen.” Ett ögonblick av frihet, kanske flykt, samtidigt som ursprunget, minnena, drömmarna och oken följer med oss in i natten.
Sången stannar upp i sin längtan: tänk om vi kunde prata med varandra lite mer, öppna ögonen och se varann. Bildspråket bryts ner, koncentreras i hungern vi alla bär efter närhet.
Musiken är avskalad till röst och gitarr, naken som en dagbokssida. I enkelheten blir bergen tydligare, både de vi bär inom oss och de vi försöker lämna bakom oss. Där tar Jag bär mina berg vid – nästa singel från det kommande albumet Från mitt berg, som släpps i samarbete med BD Pop och Norrbottensmusiken.
