The Cosmic Microwave Background / Saint Helena
Många låtar handlar om att lämna något. Saint Helena handlar om att hamna någonstans. Mer specifikt någonstans dit nästan ingen annan kommer.
Saint Helena är en liten ö mitt ute i södra Atlanten, nästan 200 mil från Angolas kust och länge en av världens mest svårtillgängliga bebodda platser. Fram till 2017 fanns det bara ett fartyg som tog en dit. En enkel liten livlina till fastlandet och mänskligheten, lastad med förnödenheter och de enstaka själar som faktiskt ville dit. Det var hit Christoffer Sundkvist kom 2010 och blev kvar större delen av året. Här skrevs Saint Helena. Mindre reseskildring än porträtt av en plats där avståndet börjar förändra hur man tänker. En låt om geografi, ensamhet och den märkliga tryggheten i att vara nästan omöjlig att nå.
Det passar The Cosmic Microwave Background ganska bra. Duon Christoffer Sundkvist och Mikael Hedenström sitter i hemstudion och mejslar fram noir-pop som kombinerar Roy Orbisons romantiska nerv med Big Stars popmelodier och The Cramps aviga twang. Deras låtar handlar ofta om människor och platser lite vid sidan av, precis i den vinkel där saker börjar se annorlunda ut. Skevare, men kanske också sannare.
Saint Helena är hämtad från kommande albumet Mutiny on a Sinking Ship, som släpps i höst. Materialet är mixat och mastrat av Frans Hägglund och ges ut i samarbete med BD Pop/DigiNorth.
Info/länkar:
Artist: The Cosmic Microwave Background
Titel: Saint Helena
Produktion: The Cosmic Microwave Background
Mix/master: Frans Hägglund, Riddarborgen
Galleri
Biografi
The Cosmic Microwave Background färdas längs bakvägarna på jakt efter det som blivit kvar. Rostiga bilvrak, svärmar av bromsar, och byar så tysta att man bara hör elledningarnas surr. Byar där de enda kvarvarande invånarna ligger under gravstenarna, på trångbodda kyrkogårdar där frostigt gräs glimmar i månskenet. Ibland stannar de och ber till Gud om vägledning, oskuldsfullt ovetande om att djävulen också svarar på böner.
CMB blandar det innerliga med det vansinniga, väver samman noirens mörka skuggor med punkens envisa skav och den sorts sylvassa twang som bara de mest kantstötta själar kan uppskatta. De gräver i det förgångna för att hitta något nytt, plockar upp fragment av både heligt och förbannat, och lägger till nya skärvor i Herrens redan förvirrade mosaik. Berättelser du önskar att du aldrig hört, men som inte går att glömma när de väl rivit sig loss ur tystnadens aviga dödsgrepp.
Brutalt, bisarrt och besjälat. Deras sånger släpar fram det bortglömda i ljuset, klär det i fel årtiondes kostym och skickar ut det igen i natten, raglande som en fyllbult. Kalla det en seans med det förgångna, ett slagsmål med nuet, eller bara ett felriktat, oombett kärleksbrev till allt som vägrar hålla sig begravt.