The Cosmic Microwave Background / Shake Down The World
De flesta människor fungerar ganska bra i sociala sammanhang.
De pratar, lyssnar, bidrar.
The Cosmic Microwave Background gör inte det. De är outsiders från norra Sverige. Inte sådana som drar sig undan till hörn för att verka intressanta, utan sådana som hamnar där ändå. De söker inte bråk. De märker när stämningen i ett rum börjar skifta. De vet när det är på väg.
Shake Down The World kommer därifrån.
Föreställ dig att du, mot bättre vetande, hamnar på fest. Någon vill sänka volymen. Musiken är för hög. De vill prata. Som om deras vinindränkta ordsallader, tunga av åsikter om absolut ingenting, någonsin lett någonstans. Och om en hand når volymratten två minuter och trettioåtta sekunder in i Beach Boys I’m Waiting for the Day, precis när låten är på väg att lyfta, och vrider åt fel håll, då är det inte längre ett misstag. Då är det ett övergrepp.
Fokusspåret ”Gun Control” händer just där. Något glitchar. Tankar dyker upp som inte borde finnas där. Om vedergällning. En plötslig medvetenhet om det egna våldskapitalet, lika lockande som löjlig, utlöst av något så litet som ett uteblivet musikaliskt klimax. En harmonik som aldrig riktigt klickar i.
Det finns en tydlig linje genom bandets fyra första singlar. Excentriska berättelser och ett melodispråk som fungerar effektivt, utan socker, utan glans, utan någon vilja att behaga. Låtar som Ball Lightning, Brainless Blues och Uncle Billrör sig i samma oroliga terräng. De spänningarna har nu samlats i bandets debutalbum, Shake Down The World.
The Cosmic Microwave Background arbetar i ett garage- och noir-färgat rockidiom. Trasig popromantik och social iakttagelse, byggd på en klassisk rockstomme som medvetet dragits ur kurs.
Låtar för dem som grubblar för länge och känner för mycket.
Info/länkar:
Artist: The Cosmic Microwave Background
Titel: Shake Down The World
Produktion: The Cosmic Microwave Background
Mix/master: Frans Hägglund, Riddarborgen
Omslag: Daniel Andersson
Galleri
Biografi
The Cosmic Microwave Background färdas längs bakvägarna på jakt efter det som blivit kvar. Rostiga bilvrak, svärmar av bromsar, och byar så tysta att man bara hör elledningarnas surr. Byar där de enda kvarvarande invånarna ligger under gravstenarna, på trångbodda kyrkogårdar där frostigt gräs glimmar i månskenet. Ibland stannar de och ber till Gud om vägledning, oskuldsfullt ovetande om att djävulen också svarar på böner.
CMB blandar det innerliga med det vansinniga, väver samman noirens mörka skuggor med punkens envisa skav och den sorts sylvassa twang som bara de mest kantstötta själar kan uppskatta. De gräver i det förgångna för att hitta något nytt, plockar upp fragment av både heligt och förbannat, och lägger till nya skärvor i Herrens redan förvirrade mosaik. Berättelser du önskar att du aldrig hört, men som inte går att glömma när de väl rivit sig loss ur tystnadens aviga dödsgrepp.
Brutalt, bisarrt och besjälat. Deras sånger släpar fram det bortglömda i ljuset, klär det i fel årtiondes kostym och skickar ut det igen i natten, raglande som en fyllbult. Kalla det en seans med det förgångna, ett slagsmål med nuet, eller bara ett felriktat, oombett kärleksbrev till allt som vägrar hålla sig begravt.