The Cosmic Microwave Background / All The Monkeys
Uppfostran. Hur gör man? Frågan har plågat mänskligheten lika länge som barn har vägrat ta på sig ytterkläder. Det finns alltid någon med ett svar. Ramar och kramar. Fri uppfostran. Hårt men rättvist.
Själv undrar Christoffer Sundkvist om det inte är tvärtom. Att det är barnen som uppfostrar oss. Sakta formar de om oss efter sin avbild. Manipulerar och gaslightar tills vi sitter där som blinda drönare, stirrande in i våra skärmar medan våra små fina gökungar tömmer våra fickor.
Sara Lidman skrev att barnen väljer sina föräldrar. De sitter uppe i ett träd och hoppar ner i famnen på ett utvalt par. En vacker tanke, åtminstone för alla barn som valde rätt.
På All The Monkeys blir det en skev och öm uppfostringsvisa. En låt som försöker säga allt det där man önskar för sina barn: bli inte cynisk, bli inte naiv, bli inte som alla andra, bli helst inte som jag.
The Cosmic Microwave Background är Christoffer Sundkvist och Mikael Hedenström från Älvsbyn. De spelar in i egen hemstudio och rör sig någonstans mellan The Gun Clubs nerv, Big Stars popmelodier, The Cramps skaviga twang och Iggy Pops rastlöshet. På All The Monkeys breddas ljudbilden med elpiano, steelpan och trombon, utan att tappa bandets kärna: andfådda gitarrer, mörk humor och melodier som inte riktigt går dit man tror.
All The Monkeys är mixad av Frans Hägglund på Riddarborgen och släpps i samarbete med BD Pop/DigiNorth.
Info/länkar:
Artist: The Cosmic Microwave Background
Titel: All The Monkeys
Produktion: The Cosmic Microwave Background
Mix/master: Frans Hägglund, Riddarborgen
Galleri
Biografi
The Cosmic Microwave Background färdas längs bakvägarna på jakt efter det som blivit kvar. Rostiga bilvrak, svärmar av bromsar, och byar så tysta att man bara hör elledningarnas surr. Byar där de enda kvarvarande invånarna ligger under gravstenarna, på trångbodda kyrkogårdar där frostigt gräs glimmar i månskenet. Ibland stannar de och ber till Gud om vägledning, oskuldsfullt ovetande om att djävulen också svarar på böner.
CMB blandar det innerliga med det vansinniga, väver samman noirens mörka skuggor med punkens envisa skav och den sorts sylvassa twang som bara de mest kantstötta själar kan uppskatta. De gräver i det förgångna för att hitta något nytt, plockar upp fragment av både heligt och förbannat, och lägger till nya skärvor i Herrens redan förvirrade mosaik. Berättelser du önskar att du aldrig hört, men som inte går att glömma när de väl rivit sig loss ur tystnadens aviga dödsgrepp.
Brutalt, bisarrt och besjälat. Deras sånger släpar fram det bortglömda i ljuset, klär det i fel årtiondes kostym och skickar ut det igen i natten, raglande som en fyllbult. Kalla det en seans med det förgångna, ett slagsmål med nuet, eller bara ett felriktat, oombett kärleksbrev till allt som vägrar hålla sig begravt.