The Cosmic Microwave Background / Sunday Emptiness
Sunday Emptiness handlar om en känsla som följt med genom livet. Den där tomheten som kommer med veckans sista dag. Redan som barn fanns den där. Vetskapen om att imorgon börjar det igen. Ett litet flyktigt fönster av frihet, en nästan saligt riktningslös tillvaro, är på väg att slå igen.
Man försökte hålla den ifrån sig. Cykla runt utan mål. Gå längs stigar. Kasta sten i vatten. Men känslan låg kvar. Som mörka moln vid horisonten. En saftfläck som långsamt sprider sig över finduken.
Sen följde den med upp i åren. Snabbmat. Dåliga filmer. Timmar som drar ut som gummiband. Ibland bakfylla och ångest.
I Sunday Emptiness sjunger sig The Cosmic Microwave Background igenom den utvecklingen. Från rastlöshet till något mer stilla. För känslan finns inte kvar på samma sätt längre. Rutinerna har tagit över. Veckan rullar på.
Och plötsligt ser man tillbaka på tomheten med något som liknar nostalgi. Man trivs med sina vanor. Veckornas gilla gång. Ordning och reda. Vad har det blivit av en?
The Cosmic Microwave Background är duon Christoffer Sundkvist och Mikael Hedenström från Älvsbyn. De spelar in i egen hemstudio och blandar garagerock med klassisk noir-romantik, med spår av The Gun Club, Alex Chilton, Iggy Pop och Roy Orbison. Skruvade synthar och andfådda rock’n’roll-gitarrer.
Sunday Emptiness är hämtad från kommande albumet Mutiny on a Sinking Ship, som släpps i höst. Materialet är mixat och mastrat av Frans Hägglund. Släpps i samarbete med BD Pop/DigiNorth.
Info/länkar:
Artist: The Cosmic Microwave Background
Titel: Sunday Emptiness
Produktion: The Cosmic Microwave Background
Mix/master: Frans Hägglund, Riddarborgen
Galleri
Biografi
The Cosmic Microwave Background färdas längs bakvägarna på jakt efter det som blivit kvar. Rostiga bilvrak, svärmar av bromsar, och byar så tysta att man bara hör elledningarnas surr. Byar där de enda kvarvarande invånarna ligger under gravstenarna, på trångbodda kyrkogårdar där frostigt gräs glimmar i månskenet. Ibland stannar de och ber till Gud om vägledning, oskuldsfullt ovetande om att djävulen också svarar på böner.
CMB blandar det innerliga med det vansinniga, väver samman noirens mörka skuggor med punkens envisa skav och den sorts sylvassa twang som bara de mest kantstötta själar kan uppskatta. De gräver i det förgångna för att hitta något nytt, plockar upp fragment av både heligt och förbannat, och lägger till nya skärvor i Herrens redan förvirrade mosaik. Berättelser du önskar att du aldrig hört, men som inte går att glömma när de väl rivit sig loss ur tystnadens aviga dödsgrepp.
Brutalt, bisarrt och besjälat. Deras sånger släpar fram det bortglömda i ljuset, klär det i fel årtiondes kostym och skickar ut det igen i natten, raglande som en fyllbult. Kalla det en seans med det förgångna, ett slagsmål med nuet, eller bara ett felriktat, oombett kärleksbrev till allt som vägrar hålla sig begravt.